Brev från Antarktis

“Good morning, I have two Torverk doors in a boatshed at South Georgia Island. They were installed 22 years ago and are in need of a set of bottom door seals”.

Brevet kom från Paul Cousens, anläggningsingenjör på forskningsstationen British Antarctic Survey i världens minsta huvudstad – King Edwards Point på South Georgia Island i Sydatlanten. 

Paul och hans landsmän är på ön för att studera och slå vakt om djurlivet och vårt klots biologiska mångfald, och ett av husen på den här vindpinade ön har Torverkportar som installerades år 2000.

I höjd med Kap Horn

Sydgeorgien ligger i höjd med Sydamerikas södra spets, Kap Horn, 135 mil rakt ut i Atlanten från Falklandsöarna. 

På vintern bor tolv personer här, men sommartid är det betydligt trängre, med drygt 20 personer.

Vindar på 120 km/h

Det här är en ogästvänlig plats. Vintrarna är långa och isande havsvindar på upp emot 120 km/h duschar kustremsan med saltvatten. En fin sommardag når temperaturen 8 grader celsius, medan vintrarna ligger runt nollan och lite under. En extrem miljö för allt som kan rosta.

South Georgia Island
South Georgia Island. Foto: TUBS, CC BY-SA 3.0 , via Wikimedia Commons

Nyckelplats för biologisk mångfald

Samtidigt är det en nyckelplats för att bevara jordklotets biologiska mångfald. Hundratusentals fåglar föds här, och migrerar till hela södra halvklotet. Här finns albatross, pingviner, sälar och valar.

Men för bara några årtionden sedan fanns det knappt en fågel på Sydgeorgien.

Kungspingviner på South Georgia Island
Kungspingviner på Salisbury Plain, South Georgia Island. Foto: Liam Quinn from Canada, CC BY-SA 2.0 , via Wikimedia Commons.

Valbeståndet kollapsade

Det beror på att ön i början av 1900-talet beboddes av valfiskare. Upp till 3000 personer bodde och arbetade här. De fångade valar och skördade deras oljerika fett som blev bränsle i oljelampor. På 60-talet kollapsade valbeståndet. Valfiskarna åkte hem och lämnade byggnader, båtar och produktionsutrustning att långsamt rosta sönder i det salta havsklimatet.

Renar och råttor konkurrerade ut djurlivet

Valfiskarna lämnade också efter sig tusentals renar och råttor på ön. 

Renarna hade de plockat med sig för att ha något att jaga på fritiden. Men eftersom renarna inte hade någon naturlig fiende så konkurrerade de ut det lokala djur- och fågellivet. Råttorna som liftat med fiskebåtarna hade heller inga fiender, så de spred sig som pesten över ön och trängde bort sjöfåglar och förstörde den lokala miljön.

Spred ut råttgift

För att rädda det lokala djurlivet samlade britterna in och tog bort alla renar, samtidigt som råttgift spreds ut. Insatsen lyckades, och djurlivet återhämtar sig nu hastigt.

"Takskjutportar överlever inte på ön"

Mitt i det vindpinade landskapet finns forskningsstationen King Edwards Point. 

Huvudbyggnaden har två vikportar från Torverk som skyddar fordon och forskningsutrustning från orkanvindar och saltvatten. 

King Edwards Point, South Georgia Island

– We have ferocious wind gusts of about 65 knots, so everything that is not tied down blows away. Rolling shutter doors will not survive, but the folding doors from Torverk have been good for weather proofing. We will need to replace the drive units in a few years, but for now we only need new seals to stop the wind and water, berättar Paul Cousens.

Torverkport i antarktis sedd utifrån
Här är porten sedd utifrån. Trots att orkanvindar ständigt duschar porten med saltvatten har porten inga tecken på rost.

Krav att tåla 1,5 kilopascal vindlast

Beställningen från British Antarctic Survey krävde att portarna skulle tåla en vindlast på 1,5 kilopascal. Det betyder att de ska klara en belastning på 153 kg per kvadratmeter. 

Febril testverksamhet

För att kunna garantera hållfasthetskraven inledde Torverk en febril testverksamhet, och testresultaten finns ännu kvar i företagets arkiv.

I originalutförande, utan fönster och förstärkningar klarade portsektionerna till South Georgia Island 1,96 kilopascal utan att deformeras. 

Förstärkte portsektionerna

För att vara på den säkra sidan utrustade Torverks ingenjörer portarna med dubbla spanjoletter, förstärka styrtappar, bärskena, extra karm- och mellangångjärn, samt ytterligare förstärkningar som vi inte vill avslöja. Sedan testades porten igen.

– Den levererade portens sektioner klarade 2,05 kilopascal utan att deformeras, och knäcktes vid 3,05 kilospacal. Med tanke på att det var en sektion med fönster så är det imponerande siffror, säger Mikael Barremyr, som är utvecklingschef på Torverk.

Torverkport i Antarktis, sedd inifrån
Så här ser porten ut inifrån. Eftersom tätningslisten blivit sliten efter 22 års bruk, blåser det in vatten under dörren. Det vill Paul Cousens fixa med nya tätningslister. Lägg märke till de dubbla spanjoletterna.

Värmeelement i styrskåpet

För att portens elektronik skulle tåla kylan monterade Torverk även in ett värmeelement i styrskåpet. Och efter 22 år i bruk kan vi konstatera att porten fortfarande fungerar som den ska, så när som på en sliten gummilist.

Behöver du någonsin en port till en antarktisk forskningsstation så vet du vet du vem du ska ringa. 

Läs mer